Nu är kulturchocken över, jag börjar faktiskt känna mig ganska hemma här. Familjen jag bor hos är trevlig, likaså de andra volontärerna, som bor i rummen bredvid.
Varje dag förutom söndag får vi hemlagad peruansk mat till lunch, med soppa som förrätt och sedan en större huvudrätt. Oftast får vi potatis och ris med kyckling eller liknande.
Häromdagen var det Perus nationaldag (timing!) och familjen hade en fest som de bjöd oss till. De serverade potatis med en stor lammköttbit. Kanske inte låter så väldigt varierat eller ens gott, men faktum var att det inte bara var en typ av potatis, utan minst tre!
Med en speciell sås, ”jordbakad” potatis och en slags kokad svart majsdricka smakade det riktigt peruanskt – potatis är faktiskt ursprungligen från Peru, oavsett hur svenskt det låter med köttbullar med potatis. Dessutom smakade det helt annorlunda.
Den första potatisen smakade ganska normalt, fast lite godare eftersom den var jordbakad. Sedan tog en i familjen fram ur potatiskorgen de hade en liten skrumpen potatis som såg lite bränd ut. ”Muy dulce!”, mycket sött, sade hon, och gav den till mig. Och faktiskt, det smakade så sött att jag sedan sade, halvt på skämt, att vi borde testa äta den med glass! Aldrig har jag smakat en sådan god potatis. Och jag hatar potatis. Den tredje potatisen var orange som en morot på insidan och smakade även den söt, men med en slags speciell smak som jag inte vet vad jag ska jämföra den med. Jag kom att tänka på både marsipan, morot och frukt, men de har inte riktigt så mycket att göra med varandra.
Sedan sade peruanskan stolt på spanska att detta var det som Inkafolket åt.
Efter maten blev det till att spela lite musik med gitarren jag hade med mig, och skämta lite med peruanerna. Det hela påminde lite om midsommar, fast man skålade för Perus självständighet från spanjorerna istället för… Vad man nu skålar för i Sverige.
Det får räcka för några dagar, för nu åker jag på en tre dagars resa i floderna nära Cuzco, ner ca tusen meter eller mer i en liten gummibåt. Japp, jag ska slåss mot mina gamla rädslor för vatten, i en av Sydamerikas värsta floder! Det blir ett litet turistäventyr med de andra volontärerna under helgen. Troligtvis hinner jag inte skicka iväg det här innan jag åker så det kommer dröja en lång stund innan ni ser det här, men jag kommer förhoppningsvis ha fixat några bilder då, som en kompensation för väntetiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar